Jo mere jeg prøver meg på, jo mer nysgjerrig blir jeg, og jo mer innser jeg at jeg har å lære !
Men med tanke på norske somre generelt og denne sommeren speiselt (hvor jeg har kunnet sitte i sola kanskje 2 timer i løpet av hele ferien.... Grrrrrr!!!) er det godt å ha en hobby som denne.
Her kreves det ikke sol, men en stor og god parasoll til å skjerme kjelen for regn mens garnet trekker farge :)
Vi ønsket å kunne få til noen bruntoner. Grankongler skulle gi brunt, men vi fikk beige... noe feil har vi sikkert gjort, uten at jeg vet hva.
Men orebark skulle visst gjøre susen.
Så vi jentene kastes oss over de første og beste oretrærne vi fant, og klipte ned passe tykke grener i vilden sky...
Grenene skulle renskes for bark, og barken skulle vi koke fargebad av. Dette var en tålmodighetsprøve, for det skal litt bark til for å fylle ei 10-liters bøtte.... men vi kom da i mål.
Som man kan se er det ganske mye farge i barken, og enda bedre farge på vannet hadde vi sikkert fått hvis vi hadde kokt fingrene våre med samtidig. Det tok noen dager før vi klarte å få de helt rene igjen...
Vi kokte vann og bark ca. 3 timer før vi filtrerte det. Da hadde vi igjen ca. 6-7 liter fargebad.
Så tempererte vi det opp til ca. 60 grader igjen, og tilsatte 20 gram alun og 100 gram garn.
Vi lot temperaturen stige til drøyt 80 grader og lot garnet trekke der på mellom 80 og 90 grader i ca. en time.
Til min store fortvilelse så det ut til at vi skulle få beige garn istedet for brunt denne gangen også. Og jeg ville ha brunt!!!
I et ubevokta øyeblikk for min datter,(ho ville blitt dr.... sur hvis ho hadde sett det, nemlig!)
putta jeg derfor oppi 10 gram Krapp og lot det trekke i en time ekstra.
Følte meg litt som Ingrid Espelid da jeg juksa litt, men resultatet ble ganske bra...... og er det ikke noe som sier at målet helliger middelet???
Spennende med plantefarging. Synes spesielt det gule ble veldig fint. :o)
SvarSlettSå flott dette garnet ble, nydelig høstfarge.
SvarSlettTusen takk for hilsen i bloggen min.
Nydelig farge - så flinke dere har vært!
SvarSlettDet ser så gøy ut! Men jeg tror ikke tiden strekker til helt ennå... ;-)
SvarSlettDet finns 3 olika sätt o färga med Bark ,här kommer första
SvarSlettjag fick lära mig att färga av en kompis i Arjeplog (Same)
de första man gör är att riva bark 3 dagar efter fullmåne ,då jag hörde det först så skratta jag
men det är inte mer märvärdigt än att det är mest pigment i barken då ,samma krafter som styr högvatten o lågvatten
man väljer bark utifrån den färg man vill ha tex ung albark riven på våren när trädet löper ,det blir samma färg som S tan narvsvärta ,tall ljusbrun ,gammal al mörkbrun osv om man andvänder Albark tagen på våren måste man vara noga med att ta bort ytterbarken ,gör man inte det så blir färgen smutsig ,grönbrun ,inte vacker
då man samlat ihop barken så lägger man det i en gryta o kokar i flera timmar ,efter det så tar man upp barken o kokar bort vattnet så att färgen blir koncentrerad ,då konsistenten är ungefär som sirap så har man färgen klar
när jag färgar ett knivskaft så putsar jag upp till 1200 korn först ,sen tar jag en pensel o doppar i amoniak o sen i färgen ,ju mer man penslar på ju mörkare färg ,det som händer är att amoniaken öppnar porerna i träet
o färgen går ner ,efter det så låter man virket torka ,bli inte förskräckt färgen är i det läget bajsbrun,efter det så drar jag på olja tex Danish oil o putsar med 1200 korn ,sen upprepar jag det 3 ggr
fördelen är att amoniaken tar fram 100% av de mönster som finns i matrialet,dessutom så färgas slingorna på ett bättre sätt an narvsvärta ,kontrasterna blir inte lika skarpa i virket
ett bra tips gör inte som min kompis Jörgen Sundström ,när jag skulle lära honom att färga
han öppnade amoniakflaskan o luktade.
Fant dette på svensk kniv. Artig